Den 17 maj 1990 gjorde Världshälsoorganisationen (WHO) en sjukt stor förändring av sin lista över sjukdomar och störningar genom att officiellt ta bort homosexualitet från sin internationella klassificering av sjukdomar (ICD-10).
Detta banbrytande beslut var en viktig milstolpe för den världsomspännande HBTQ+-gemenskapen, eftersom det markerade ett stort steg framåt i kampen för lika rättigheter och social acceptans. Det var en av de första gångerna en stor internationell hälsoorganisation förklarade att homosexualitet inte var en psykisk sjukdom eller störning.
Beslutet följde på mer än ett decennium av forskning och aktivism av mentalvårdspersonal, HBT-gemenskapen och andra organisationer för att bevisa att homosexualitet är en normal variant av mänsklig sexualitet och inte bör betraktas som en sjukdom.
WHO:s beslut att avpatologisera homosexualitet har haft långtgående konsekvenser för HBTQ+-gemenskapen, både vid tidpunkten för beslutet och under åren som följt. Beslutet öppnade dörren för att få ett slut på kriminaliseringen och stigmatiseringen i samband med samkönade relationer och identiteter. Genom att ta detta betydelsefulla steg visade WHO sitt engagemang för alla individers mänskliga rättigheter, oavsett deras sexuella läggning.
Borttagandet av homosexualitet från listan över sjukdomar och störningar är en viktig del av de kamper HBTQ+-personer har ställts inför i kampen för acceptans och rättigheter.
Detta beslut var ett stort steg mot att främja HBTQ-personers rättigheter, eftersom det skickade ett kraftfullt budskap till världen att deras identiteter skulle accepteras och respekteras snarare än patologiseras och stigmatiseras. Denna åtgärd öppnade också dörren för ytterligare inkludering av HBTQ-personer i medicinsk forskning, hälsovård och offentlig politik.
Denna händelse markerade början på en kulturell förändring som har banat väg för större acceptans, synlighet och rättigheter för HBT+-personer över hela världen. Även om den 17 maj 1990 markerade ett stort steg framåt för HBT+-gemenskapen, finns det fortfarande pågående utmaningar som kvarstår. Diskriminering, ojämlikhet och våld är fortfarande frågor som HBT+-gemenskapen står inför runt om i världen.
I vissa länder är samkönade relationer fortfarande kriminaliserade och straffbara med döden. Dessutom upplever många HBT+-individer fortfarande marginalisering och brist på tillgång till adekvat sjukvård. Dessutom finns det fortfarande skillnader i bostäder, sysselsättning och utbildning för HBT+-individer. Även om världen har gjort betydande framsteg under de senaste 30 åren, finns det fortfarande mycket att göra för att säkerställa säkerheten och välbefinnandet för HBT+-individer.
Ändå rätt nice att världen gjort feta framsteg sedan 1990 när det gäller att erkänna rättigheterna för HBTQ+-individer. I USA har Högsta domstolen förklarat att samkönade äktenskap är lagligt, och det finns en växande acceptans av HBTQ+-individer på arbetsplatsen, i utbildningen och i samhället i stort.